Söndag

Innan har mitt motto varit "Var nöjd med dig själv hur du än ser ut". Med det menade jag att jag inte orkar ha skönhetskomplex och att jag inte bryr mig om att glass och godis är onyttig, inte så att jag proppar i mig godis men om jag blir sugen så tar jag en bit.

Nu känner jag att jag inte vet om det stämmer. Alla i min omgivning har helt plötsligt blivit värsta hälsofreaken, människor som aldrig skulle ut och springa har börjat springa och tänka på figuren. Jag som alltid har gått mot strömmen känner en tendens av att jag vill "go with the flow". Det är inte det att jag tycker det är hemskt att träna, jag tycker det är bra att man håller igång men att man tränar "aktivt".

Jag känner även hur självförtroendet börjar svika. Jag börjar få tankar om att inte är älskad fast jag har vänner och familj, de älskar mig. Jag menar varför killar inte blir intresserade av mig. Det är ju inte så konstigt egentligen. Vem vill egentligen ha en tjej som är mullig? Vem vill ha en tjej som helt enkelt är annorlunda?? Inte många, tyvärr. Yttret går före insidan och det är sorgligt.

Nu tänker jag spela en låt som jag har fått på hjärnan.